Jag har levt i en drömvärld i fem dagar. Bara vi i en bubbla. Långt bort får allt annat, långt bort från jobb, problem och måsten. Bara varit, gjort massa roliga saker, skrattat, njutit och upplevt. verkligen varit i en helt egen värld och stängt ute allt annat. Svävat högre och högre i bubblan. Tills det blev måndag, dags att åka hem. Klumpen i magen och illamående på bussen till flygplatsen, luften började gå ur bubblan. Paniken på flygplatsen och på planet. Försöka klarmra mig fast i drömvärlden, och klamra mig fast vi dig. Vill inte tillbaka till verkligheten. Skulle göra allt för att stanna kvar. I bilen på väg hem från arlanda börjar bubblan krympa ännu mer, vid Uppsala är verkligen alldeles för nära och tårarna börja bränna. Kliver ur bilen, upp för trapporna, trycket mot bröstet, går inte att andas. Kliver in i lägenheten och stänger dörren. Bubblan spricker. PANG! Ångesten kommer som en käftsmäll. Inte ångest som i söndagsångest och "spust suck å stön, jag orkar inte". Utan panik. Alla tankar snurrar som en tornado i huvudet, svetten rinner fast man fryser, kan inte andast fast man hyperventilerar.
Jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte!
Ta mig tillbaka!
Tillbaka till min bubbla ett tag till. Jag orkar inte med verkligheten.
Några timmar sömn senare så är man tillbaka på jobbet, tillbaka i den riktiga världen och allt är som vanligt. Som att man aldrig varit borta...
Konstigt
KRAM !!
SvaraRadera...i helgen tar vi och blåser lite bubblor. och bara är.
puss gumman!
SvaraRaderaDå är det tur att Stina är bottenbrödet ibland ..
SvaraRadera